Vad det kan betyda att ha sitt namn inskrivet i Livets bok. Av Lars Larsen
Vad är det att ha sitt namn inskrivet i "Livets bok", som Uppenbarelseboken talar om bl.a. i kap. 21:27: "Aldrig ska något orent komma in i den (den himmelska staden, min anm.), och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i Livets bok som tillhör Lammet". Kanske är det det att Naturen och Naturens andevärld kan "räkna med oss" i kampen? Kampen för Livet? När vi bytt sida i det stora Kriget mellan civilisationen och Naturen, mellan Babylon och det Nya Jerusalem, mellan Odjuret och Lammet? Så att himlen kan räkna med oss i kriget? Ja, när vi liksom "noteras" "där uppe"? När Naturen får hopp om vår själ under detta liv? När vi vaknar ur den "civiliserade" slummern, medelsvenssonlivet, och börjar, likt Kristen i Kristens resa (den allegoriska romanen av John Bunyan), bryta upp från Undergångens stad för att påbörja vandringen till den himmelska staden? Det är svårt att ha hopp för en Zlatan så länge han lever här på jorden. Han väntar väl tills uppvaknandet är oundvikligt. Man "räknar" liksom inte med honom på den andliga fronten. Han har helt enkelt inte sitt namn inskrivet i Livets bok (men märk att jag inte tror på helvetet), utan i Babylons böcker och annaler.
Jag skulle säga som de kristna säger, att det att ha sitt namn inskrivet i Livets bok, det är att vara "frälst", blivit räddad från "syndens" välde, att tillhöra "Kristus" och "himlen". Men då är det rätt många kristna, präster och pastorer och biskopar som inte är frälsta (vem jag räknar som frälsta, kan ni läsa om här, se åttonde stycke i inlägget) . Ty de är svåra att räkna med där ute på den andliga fronten. Ack, om bara Stockholm hade fler präster som David Petander! Han var frälst. Men i Allhelgonakyrkan (Svenska kyrkans minsta och enklaste kyrka i Stockholm?) börjar prästerna närma sig frälsningen, jag älskar den kyrkan.
Kristendomen är nämligen ingen hobby, ingen trevlig syförening, inget hallelujabönemöte. Vi står nämligen mitt i ett krig, med massa stupade andliga soldater som behöver vårt stöd och vår solidaritet.
De vi inte räknar med, ser inte detta krig (vilken abyss mellan en typisk andaktsbok och boken "Endgame" (2006) av Derrick Jensen, en av våra andliga soldater på fronten!) Ty de lever i mediernas pseudoverklighet, och har insupit prästernas skökovin (Uppenbarelseboken 17), den Babylonhorande andlighetens budlösa evangelium (tänk på vad N.P. Wetterlund skriver i "Andens lag"!):
"Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten, hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna. Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hädiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet." (Upp. 17:1-4)
I det budlösa evangeliet behöver man inte offra något (tänk på framgångsteologin, detta evangeliums yttersta konsekvens!), inte ens för de plågade djuren och miljön, alltmedan fängelserna runt om i världen, både de vanliga och de psykiatriska, rymmer talrika stupade andliga soldater - martyrer som offrat allt. Prästernas skökovin är dessa martyrers andliga blod, ty martyrerna har slaktats andligen (de är ett med det slaktade Lammet) mycket p.g.a. Babylonkyrkans budlösa evangelium, där man har levt bekvämt och lyxat sig på andras lidande och där man systematiskt ignorerar Livets lagar, dvs. Naturens lagar, och förkunnar att man kommer till himlen utan att röra ett finger för att lindra världens massiva lidande, uppkommet genom bl.a. just denna förkunnelse. "Frälsning genom tro allena" kallas det, med Martin Luther som dess stora profet. Men min vän, du kommer inte till Paradiset innan du får Paradisets liv i din själ, Paradiset är ingen plats, det är ett tillstånd, ett tillstånd som är full av medömkan med dem du har trampat på i alla år. Och när det händer, när du får detta liv i din själ, då står du plötsligt på fronten, i krig. Och då riskerar du att Babylon stöter ut dig som något främmande. Men var inte rädd då, en långt större och långt varmare gemenskap öppnar sig för dig där ute.
Foto av Titti Spaltro
