Klimatpilgrimer

Vi vandrar för klimatet, och vårt huvudbudskap är att bara en avveckling av civilisationen och en återgång till en naturlig livsstil på landsbygden och i skogarna, kan rädda klimatet och miljön. Vårt pilgrimsmål är detta, ingen fysisk plats.

Har haft det lite tungt idag. Av Lars Larsen

Publicerad 2018-11-20 17:44:00 i Heliga dårar, Självbiografiska notiser,

Har haft det lite tungt idag. Svåra utsättningssymptom av min nedtrappning av psykmedicinerna. Samvetskval blandat med att vara "hög", och en allmän psykisk skörhet, känslighet och överhettning av hjärnan. Ska försöka hålla mig till bildningens varma kokong och försöka förstå, förstå och åter förstå. Förstå med medkänsla, förstå med ömhet, med hjärtat. Biblioteken och bildningen är mitt hem, och jag har funnit stor tröst i Simeon the Holy Fool, dvs. Simeon av Emessa.

Ett samtal med en yngling i Uppsala om smartphones. Av Lars Larsen

Publicerad 2018-11-20 10:01:00 i Kritik av teknologin,

En yngling på kanske tjugo år sitter bredvid mig och kollar på sin smartphone, i ett köpcenter i Uppsala. Jag frågar honom om alla hans vänner har smartphones. Ja, det har dom, svarar han. Jag frågar om man blir lite utanför idag om man inte har smartphone. Ja, det blir man, blev svaret. Jag säger att jag tycker det är lustigt (skrattar), förr var man utanför om man inte hade mobil, sen flyttades allt ett hack upp, man blev utanför om man inte hade smartphone. Vad blir nästa hack?, frågade jag. Att alla går runt med Virtual Reality-glasögon? Oculus rifts? Vi hade roligt åt detta. 
 
Jag sade att jag har ingen mobil, och att jag ser baksidorna med smartphones. Ja, svarar han, dom finns. Jag säger att jag upplever det störande när någon tar upp sin smartphone och kollar på den, i ett samtal med vänner, vilket ofta händer. Jag säger att jag lever på min flickväns telefon, att om någon vill ringa mig, så ringer dom till min flickvän, att det fungerar. Och sen kan min flickvän också lägga bort sin mobil om vi blir flera i ett gäng som vandrar tillsammans, bara en i flocken har mobil, så kan man nå alla oss andra. Ynglingen säger då att vad blir det sen om alla lägger ner sina mobiler? Ja, en återgång till äldre tider, Paradisets återkomst, säger jag. Ynglingen verkar gilla det där med äldre tider, och säger att han skulle vilja bo en tid på en avlägsen ö med några vänner, utan någon teknologi. Jag säger att man då nog skulle gå upp i ett förändrat medvetandetillstånd, det amerikaner kallar för "altered states of consciousness", och som man förknippar med mystika upplevelser och droger. 
 
Det var en sprittande glädje och en humor i vårt samtal, som gjorde mig glad. Ynglingen skulle sen iväg, så samtalet avbröts.
 
Foto av Titti Spaltro
 
 
 
 
 

ABC-böckerna till Livet efter döden, för kristna människor och för ateistiska vetenskapsmän. Av Lars Larsen

Publicerad 2018-11-20 09:28:00 i Andevärlden och det paranormala, Ekoteologi, Entropilagen, Jesus, Kritik av vetenskapen, Kyrkohistoria och allmän historia, Livet efter döden, Livets bok, Mytologi, Naturlig andlighet, Naturmystik, Naturromantik, Uppenbarelseboken, Änglar och keruber,

Entropilagen gör att allt slutar i ro, i vila. Som värmen i kroppen som efter en intensiv stund i kroppscellerna, sprider sig ut i kosmos och blandar sig i dess luft som droppen i havet. Värmen går från intensitet till vila, från aktivitet till ro. Även i människolivet ser man samma process i verksamhet, från barndomens sprudlande, vilda liv till ålderdomens stilla, lugna, närmast stoiska liv. Processen fullbordas i dödsstunden, då vår fysiska livsenergi går ut i omgivningen genom nedbrytningsprocessen ungefär som kroppsvärmen går ut i atmosfären. Även själens energi går igenom samma process, vi "flyter ut i vår själsliga omgivning" (ett flummigt uttryck!), naturens andevärld, och blandas med denna på ett sätt som bara mystikerna har anat, vi går in i den eviga vilan, antingen i en medveten existens (min gissning), eller så i en omedveten (att vi utplånas totalt). Entropilagen kräver denna själsliga vila och frid, och det är också friden som är vår djupaste längtan här i livet, inte extasen eller äventyret. Det är "den frid som övergår allt förstånd", som Paulus talade om i Filipperbrevet 4:7, och som även nära döden-upplevare har vittnat om från sina andevärldsbesök (jag har känt det några få gånger, det är svårt att kläda i ord). Många kan enbart tänka sig en evighet bestående av evig frid och vila, ofta enligt utplåningsdogmen (en dogm för många!), som det enda de skulle stå ut med att varade i evighet. Allt annat skulle tråka ut dem eller göra livet här och nu billigt. Detta är logiskt med tanke på entropilagen. Men som sagt i detta inlägg, finns det andra sätt att föreställa sig denna vila på, som bevarar vår medvetna existens, lite på samma sätt som att värmen från kroppen aldrig utplånas helt, utan bara uppnår ett jämviktsläge med den övriga luften, ett läge som sedan varar i evighet. Kanske det går så med själen, medvetandet, också; vi uppnår till slut ett jämviktsläge med den övriga naturen, en enhet med den, med kosmos, och förblir sedan i denna jämvikt resten av evigheten. Och allt talar för att detta jämviktsläge är frid, samma frid som råder i naturens innersta, i mikrolivet, särskilt i atomen. Föreställningen om ett evigt helvete för de onda blir här absurd, den går stick i stäv med entropilagen, ty pina är aktivitetens och ofridens klimax, vår kropp och själ går på högvarv i smärta. Föreställningen att andevärlden på något sätt skulle leva utanför entropilagen är också absurd, ty entropilagen gäller hela verkligheten, vi upplever den även i själen som människor (hör hundra gånger på samma stycke av Mozart så ska du känna entropilagen). Andevärlden är faktiskt en del av verkligheten, en del av naturen, vilket andevärldsteoretiker för det mesta har ignorerat totalt genom historien. Men är det så, då lindras genast vår rädsla för det okända i döden, ty då kan vi lära oss något om vad som händer i den och efter den genom att "läsa i Naturens bok" (ett uttryck bland medeltidens mystiker och teologer). Kanske entropilagen är ABC-boken om livet efter döden för ateistiska vetenskapsmän och sekularister? Och läran om energins oförstörbarhet också, det att energi varken kan skapas eller förintas, bara omvandlas? Tyvärr har många inte lärt sig alfabetet än, på detta område, fast det är något av det viktigaste att lära sig, ty det lindrar ångest och rädsla och öppnar andlighetens slussar. Alfabetet här lär man sig bäst genom att leva som om man vore natur, vilket man ju faktiskt är. Då får man "nycklarna till döden och dödsriket", som Uppenbarelseboken talar om i första kapitlet, vers 18, dessa nycklar som bara Kristus har, Kristusanden inom oss. Lammet, bara Lammet, kan "öppna inseglen" på Bokrullen (Upp.5:1-5). Vilken bok? Naturens bok förstås, även kallad Livets bok. Naturen är Livet, vilket många glömt. Lammet i oss, Kristus i oss, kan öppna naturens hemligheter för oss, inte så mycket den akademiska vetenskapen, den är en krycka för den som inte kan annat än matematiskt-logiskt-analytiskt tänkande, detta som är en promille av all samlad naturlig intelligens, av vilken det finns många sorter, särskilt när man går ut i den ickemänskliga naturen. 
 
Uppenbarelseboken är liksom en sorts mytologisk ABC-bok till livet efter döden för de kristna, en svag skugga av Livets bok som den talar om, och man bör ta detta i beaktande, och inte läsa för mycket in i den. Men den är skriven i fångenskap, skriven till andra förföljda, och förstås bäst under förföljelser. Ett slaktat Lamm står i bokens centrum, ett slaktat Lamm står mitt på tronen i himlens helgedom, inte gubben Gud. Lammet är Gud. Ett djur, ja snarare en kerub, urkeruben (detta är mycket viktigt i min ekoteologi). Runt tronen, närmast tronen, står fyra djur, fyra keruber. Kanske detta är bokstaven A i denna ABC-bok? Bokstaven Ö är också Lammet, men denna gång som den kerub som ger tillträde till Livets träd och Livets flod (som ni kanske vet så vaktade keruber Livets träd i Eden i början av Bibeln). Vad är Livets träd och Livets flod? Jo, Livet är Naturen. Vi skulle kunna översätta dem med "Naturens träd" och "Naturens flod". De är symboler för Edens lustgård, den återupprättade skapelsen, naturen i sin urhärlighet. Enhet med kosmos. Entropins slutpunkt, den eviga friden. 
 
Vägen går dit genom Lammet, och det är slaktat, genom hela Uppenbarelseboken. Den boken är en martyrteologi, skriven till kristna som förföljdes för sin tro av romarna. Börja med den, du som lider för din övertygelses skull, av vilka vi har många ibland oss. 
 
 
Foto av Titti Spaltro

Om

Min profilbild

Titti Spaltro och Lars Larsen

TITTI SPALTRO: Född 1965, halvt italiensk och halvt svensk, fotograf, filmare och poet. Bor i Stockholm med Lars Larsen, sin pojkvän. Har gett ut en diktsamling tillsammans med honom, som heter ”Naturens återkomst”, på Fri Press förlag 2018. Har fotat hemlösa under lång tid, och medverkat i en fotobok om dem, ”Utanför” tillsammans med Mattias Nilsson. Har haft en fotoutställning "kollektivliv" både i Stockholm" (2016) och Åbo (2017), ett femårsprojekt som handlar om vardag och fest i två kollektiv i Åbo. Håller också på med ett filmprojekt om södra Sveriges ekobyar, som hon filmat under en lång vandring till Skåne och tillbaka, tillsammans med Lars. LARS LARSEN: Född 1984 i Finland, norrman, bor i Stockholm, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan) kallas även ”Munken”, själv kallar han sig "Skogsmannen Snigelson” p.g.a. vissa starka band till naturen och djuren, grundlagda bl.a. genom många års hemlöshet som boende i tält, kåta och hydda i Flaten naturreservat och Nackareservatet. Debuterade som poet 2007 med "Över floden mig" på eget förlag, har också gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" på Titel förlag 2010. Har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med Titti, sin flickvän. Lars är städare och byggmålare till yrket, "bor" hos Titti i Stockholm centrum (fast hans egentliga bostad är en liten hydda/håla i Nackareservatet. Han bor inte officiellt hos Titti. Han har bott i hyddan/hålan på heltid under många år som hemlös). Han avstår från copyright till allt han skrivit här på bloggen. Titti Spaltros texter och bilder är dock copyrightade. Annars är texterna här en del av "Public Domain". Man når Larsen på: naturensbarn(at)yahoo.com, samt i kommentarfältet på bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela