Klimatpilgrimer

Vi vandrar för klimatet, och vårt huvudbudskap är att bara en avveckling av civilisationen och en återgång till en naturlig livsstil på landsbygden och i skogarna, kan rädda klimatet och miljön. Vårt pilgrimsmål är detta, ingen fysisk plats.

Öppet brev om klimatet till det svenska folket och särskilt till politikerna i riksdagen

Publicerad 2018-10-01 14:03:00 i Pilgrimsvandringar, Politikerna,

                                                                                                   Stockholm, 25.9.2018
 
Kära svenska folk, och särskilt politikerna i riksdagen!
 
Inspirerade av Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet, vill jag och min flickvän Titti Spaltro göra en serie klimatpilgrimsvandringar, strejka från civilisationen, för att väcka det svenska folket. Meningen är att vi skall hålla föredrag runt om i Sverige och turnera med vår nya gemensamma diktsamling "Naturens återkomst" (Fri Press förlag 2018).
 
Mitt huvudbudskap är att vi enbart har en chans att rädda klimatet och miljön om vi avvecklar civilisationen och återgår till en naturlig livsstil på landsbygden. Det kan låta extremt, men det kan mycket väl vara den grymma sanningen, något jag kommit fram till genom många års studier i klimat- och miljöfrågorna. Det är åtskilliga vetenskapsmän som skulle hålla med mig, och vissa är t.o.m. ännu radikalare än jag, såsom miljöprofessorn från Arizonas Universitet i USA, Guy McPherson, som länge turnerat världen runt med budskapet om att det är försent att rädda mänskligheten, den kommer att dö ut p.g.a. skenande klimatförändringar, som inte längre går att stoppa. Jag trodde på honom en tid, men har kommit fram till att vi vet för lite för att kunna avgöra om mänskligheten kan räddas eller ej (vem kan spå vädret på lång sikt, egentligen?), det enda vi kan vara säkra på, är att ju mer vi avvecklar civilisationen, desto mer växer våra chanser att räddas från utrotning. Därför är jag rätt frimodig med mitt budskap. Det kan inte vara så fel att säga att vi måste avveckla civilisationen så mycket vi kan, ty det är ju den som förorsakar klimatförändringarna och miljöförstöringen, de vilda urfolken har inget med detta att göra.
 
Jag är så desperat att jag inte skulle vilja sluta vandra innan vi avvecklat civilisationen och räddat klimatet, precis som Mildred Lisette Norman (1908 – 1981), kallad "Peace Pilgrim", gjorde i USA 1953-1981, då hon vandrade omkring i landet i 28 år, fram tills hon dog, vandrade för att det skulle bli fred i världen, och hon ville inte sluta vandra innan det blivit global fred.
 
Jag är desperat, ty jag tillhör ännu den generation som ska ärva den värld som ni äldre politiker skall lämna efter er när ni dör. Kanske ni inte bryr er så mycket (så verkar det just nu), ni är ju döda när det värsta kommer, men jag är väl bland dem som får ta den värsta skiten (jag är 34 år gammal). Det känns som om mänskligheten mycket väl kan dö ut under min livstid, om vi håller på så som vi nu gör, i decennier efter decennier.  
 
Jag gör denna klimatpilgrimsvandring i känslan att nu har det gått så långt med förstörelsen att vi måste göra ALLT, precis ALLT VI KAN!! Årets extremt varma sommar var droppen som fick bägaren att rinna över för mig, och inse att nu behöver vi ett stort antal naturens väckelsepredikanter som bär ut budskapet om att vi måste omvända oss från naturförstörelsen innan det är för sent, folk på nätet, folk i riksdagen, folk som beger sig ut på vägar och torg.
 
Men jag skulle inte bara vilja varna för att vi håller på att förstöra klimatet, utan även för att vi snart går in i en ny global finanskris, värre än den 2007-2008, något som kan vara med och leda till civilisationens kollaps, om vi inte frivilligt trappar ner på civilisationen och avvecklar den. Vi måste till sist avstå från den i vilket fall som helst. Och bäst är att göra det frivilligt, innan vi tvingas göra det p.g.a. kollaps.
 
Vänligen, er bror i Herren Naturen, Lars Larsen
 
 Klimatmarsch hösten 2018. Foto av Titti Spaltro
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Titti Spaltro och Lars Larsen

TITTI SPALTRO: Född 1965, halvt italiensk och halvt svensk, fotograf, filmare och poet. Bor i Stockholm. Har gett ut en diktsamling tillsammans med Lars Larsen, sin ex-pojkvän, som heter ”Naturens återkomst”, på Fri Press förlag 2018. Har fotat hemlösa under lång tid, och medverkat i en fotobok om dem, ”Utanför” tillsammans med Mattias Nilsson. Har haft en fotoutställning "kollektivliv" både i Stockholm" (2016) och Åbo (2017), ett femårsprojekt som handlar om vardag och fest i två kollektiv i Åbo. Håller också på med ett filmprojekt om södra Sveriges ekobyar, som hon filmat under en lång vandring till Skåne och tillbaka, tillsammans med Lars. _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ LARS LARSEN: Född 1984 i Finland, norrman, bor i Stockholm, poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera) kallas även ”Munken” (han är munk i en egenstiftad klosterorden, Den Heliga Naturens Orden), själv kallar han sig "Skogsmannen Snigelson” p.g.a. vissa starka band till naturen och djuren, grundlagda bl.a. genom många års hemlöshet som boende i tält, kåta och hydda i Flaten naturreservat och Nackareservatet. Debuterade som poet 2007 med "Över floden mig" på eget förlag, har också gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" på Titel förlag 2010. Har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med Titti, sin ex-flickvän. Lars är städare och byggmålare till yrket. Han lever som frivilligt hemlös och bor i skogen utanför Stockholm. Han avstår från copyright till allt han skrivit här på bloggen. Titti Spaltros texter och bilder är dock copyrightade. Annars är texterna här en del av "Public Domain". Man når Larsen i kommentarfältet på bloggen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela