Klimatpilgrimer

Vi vandrar för klimatet, och vårt huvudbudskap är att bara en avveckling av civilisationen och en återgång till en naturlig livsstil på landsbygden och i skogarna, kan rädda klimatet och miljön. Vårt pilgrimsmål är detta, ingen fysisk plats.

Vägen är så smal. Av Lars Larsen

Publicerad 2018-11-21 17:45:00 i Antipsykiatri, Djuren, Heliga dårar, Hundarna, Psykiatrikritik, Stadsduvorna/gatuduvorna,

Det känns som om den smala vägen till Livet som Jesus talade om i Matt. 7:14, har idag blivit så smal att det är som att balansera på en lina. Att då anklaga sig själv och fördöma sig själv för att man inte hålls på vägen, röjer att man förlorat de stora perspektiven, missförstått sin samtid, och att man kanske kräver för mycket av sig själv. Vi formligen simmar i babyloniskt väsende idag, vi civiliserade i städerna, och så ska vi kräva att vi är obesmittade av Babylon! Meditera över detta, och låt ditt hjärta översvämmas med ömhet för och barmhärtighet med de babyloniska! Även med dig själv! Och blir du en helig dåre *, det svåraste av allt i vår tid, känns det som, med tanke på psykiatrins skräckvälde, lär dig då av stadsduvorna, gatuduvorna, som duger för "Herren" i all sin ringhet och anspråkslöshet, där de lufsar omkring på gatorna i städerna och pickar i sig ditt och datt och försöker överleva på rester och smulor, alltmedan de aktar sig väl för människor och bilar. De gör inte mycket konkret för planetens räddning, kan man tycka, men de har ändå gett mig mer med sin blotta ljuvliga närvaro än mången klimataktivist. Samma gäller hundarna på gatorna. Hundarna och stadsduvorna är min stora tröst. Ska du rädda världen, tänk kvalitet istället för kvantitet, tänk på "vandrarprästen" David Petanders (1875-1914) svar på frågan varför han alltid vandrade istället för att ta färdmedel, då han hade så viktiga saker att göra. Petander svarade att han hade för bråttom för att inte gå, att han kom snabbare fram när han gick. Just så tror jag stadsduvorna har det, och alla som följer i djurens och helgonens fotspår, som är en annan väg än det babyloniska effektivitetstänkandet och kyrkornas kampanjer för att få sina församlingar att växa med rekordfart (detta är tecken på "väckelse" enligt dem). 
 
Nej, gör det lilla du kan, och akta dig för polis, väktare och psykiatri lika mycket som stadsduvorna aktar sig för oss människor och inte låter oss klappa dem. Evolutionen har lärt dem saker. 
 
"Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskuldsfulla som duvor" (Jesus i Matt. 10:16, min översättning från grekiskan. Karl XII:s bibel har "enfaldige som dufvor", också det en utmärkt översättning av ἀκέραιοι. Jag gillar inte våra officiella nyare svenska översättningar av versen (som denna), de har missat poängen)
 
 
 
* en av svårigheterna med helig dårskap idag, är att det finns så få sådana att man liksom kommer ut i ett psykiskt ingenmansland utan karta och kompass där messiaskomplexer och annat konstigt får grogrund. Man börjar lätt tro att man är den enda heliga dåren i sitt land. 
 
 
 
 
Foto av Titti Spaltro

Om

Min profilbild

Titti Spaltro och Lars Larsen

TITTI SPALTRO: Född 1965, halvt italiensk och halvt svensk, fotograf, filmare och poet. Bor i Stockholm. Har gett ut en diktsamling tillsammans med Lars Larsen, sin ex-pojkvän, som heter ”Naturens återkomst”, på Fri Press förlag 2018. Har fotat hemlösa under lång tid, och medverkat i en fotobok om dem, ”Utanför” tillsammans med Mattias Nilsson. Har haft en fotoutställning "kollektivliv" både i Stockholm" (2016) och Åbo (2017), ett femårsprojekt som handlar om vardag och fest i två kollektiv i Åbo. Håller också på med ett filmprojekt om södra Sveriges ekobyar, som hon filmat under en lång vandring till Skåne och tillbaka, tillsammans med Lars. _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ LARS LARSEN: Född 1984 i Finland, norrman, bor i Stockholm, poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera) kallas även ”Munken” (han är munk i en egenstiftad klosterorden, Den Heliga Naturens Orden), själv kallar han sig "Skogsmannen Snigelson” p.g.a. vissa starka band till naturen och djuren, grundlagda bl.a. genom många års hemlöshet som boende i tält, kåta och hydda i Flaten naturreservat och Nackareservatet. Debuterade som poet 2007 med "Över floden mig" på eget förlag, har också gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" på Titel förlag 2010. Har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med Titti, sin ex-flickvän. Lars är städare och byggmålare till yrket. Han lever som frivilligt hemlös och bor i skogen utanför Stockholm. Han avstår från copyright till allt han skrivit här på bloggen. Titti Spaltros texter och bilder är dock copyrightade. Annars är texterna här en del av "Public Domain". Man når Larsen i kommentarfältet på bloggen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela