Kritik av Richard Dawkins teori att vi är "survival machines". Av Lars Larsen
“We are survival machines – robot vehicles blindly programmed to preserve the selfish molecules known as genes. This is a truth which still fills me with astonishment.”
"The Selfish Gene" (1976)
Min kommentar: Richard Dawkins tal om de ickemänskliga djuren och oss som evolutionära "survival machines" är ungefär lika absurt som de kristna fundamentalisternas antropomorfistiska tal om den allsmäktige, personlige guden, och röjer en vetenskapsfundamentalists (och scientism-anhängares) torftiga fantasi och oförmåga att leva sig in i de ickemänskliga djurens och helgonens rika och ljuva inre liv (är det de civiliserade arbetsrobotarnas ofta torftiga inre liv som får Dawkins att tänka så, och projicera detta på allt övrigt djurliv?).
Verkligheten är betydligt märkligare än så. Där öppnar sig "valv efter valv oändligt" (Tomas Tranströmer).
Foto av Titti Spaltro
