Klimatpilgrimer

Vi vandrar för klimatet, och vårt huvudbudskap är att bara en avveckling av civilisationen och en återgång till en naturlig livsstil på landsbygden och i skogarna, kan rädda klimatet och miljön. Vårt pilgrimsmål är detta, ingen fysisk plats.

Syndafallsfilosofi

Publicerad 2018-10-15 14:40:00 i Djungeln, Djurismen, Edens lustgård, Jägar-samlarlivet, Mänsklighetens barndom, Mänsklighetens syndafall, Stenåldern,

Jag har påstått på "För naturens skull"-bloggen (se här) att det egentliga "syndafallet" för människan var när hon lämnade sin rättmätiga, djuriska ekologiska nisch i djungeln, vårt urhem, för att bli jägare-samlare för tre millioner år sedan. Alltså när vi sakta slutade vara apor och sakta blev människor. Många skulle invända med att säga att; se, i tre millioner år fungerade jägar-samlarlivsstilen utan att förstöra planeten. Då kan inte det ha varit fel. Men har dessa tänkt på att dessa tre millioner år intet är att räkna mot de 850-635 millioner år då vi var olika sorters djur? I jämförelse med 850 millioner år är tre millioner år ungefär som de 10 000 åren av civilisering som vi haft i jämförelse med de tre millioner åren som jägare-samlare (proportionerna är märkligt lika!). Varför slutade vi vara ickemänskliga djur och apor? Varför behöll vi inte vår dyrbara, högst nyttiga och skyddande päls, som vi förlorade för ca 1,5 millioner år sedan? Var det jakten? Var det eldens uppfinnande för ca två millioner år sedan (två millioner enligt John Zerzan, enligt denna artikel var det en million år)? Hade vi haft kvar vår päls, hade vi väl inte hamnat i den härva vi befinner oss idag? Och man bör betänka, att utvecklingen av den exponentiella förstörelsekurva människan utgör, gick mycket långsamt i början, som alla exponentiella kurvor gör, och att dess första del mycket väl hade kunnat starta för tre millioner år sedan, särskilt med tanke på att ett av de centralaste grundproblem i människans psyke är alienationen från hennes djurnatur, hennes sanna natur som apa, vilket nog startade så smått när hon blev jägare-samlare, vilket kan studeras i alla de onaturliga tabun och underliga vidskepelser som jägar-samlarkulturer haft sedan urminnes tider, grejer som ofta inte finner någon motsvarighet hos något känt ickemänskligt djur.
 
Myten om Adam och Evas syndafall i Bibeln har bevarat något av min insikt om syndafallet som vårt lämnande av djungeln. Edens lustgård påminner om djungeln, inte om savannen eller skogarna i norr. Adam och Evas nakenhet påminner också om vår tid utan kläder i evolutionen (vi började använda kläder för 100 000 - 500 000 år sedan, se artikel om det här. Människan utvandrade ur Afrika för första gången för två millioner år sedan, till Eurasien, så det var relativt sent vi började använda kläder!), då vi bar en skyddande päls istället. Det är bara det att denna bibliska myt liksom hoppar över de tre millioner åren som jägare-samlare, och går direkt till jordbruket och städernas uppkomst som den första konsekvensen av syndafallet. Sanningen är att det var ett ofattbart långsamt "syndafall", ungefär som när grodor kokas ihjäl långsamt, och då aldrig får för sig att försöka hoppa ut ur kitteln, utan vänjer sig sakta vid hettan, tills de dör (kokande groda-syndromet). Är det inte så alla personliga syndafall ser ut? Allt förfall i brottslighet?
 
 
 Foto av Titti Spaltro.

Om

Min profilbild

Titti Spaltro och Lars Larsen

TITTI SPALTRO: Född 1965, halvt italiensk och halvt svensk, fotograf, filmare och poet. Bor i Stockholm. Har gett ut en diktsamling tillsammans med Lars Larsen, sin ex-pojkvän, som heter ”Naturens återkomst”, på Fri Press förlag 2018. Har fotat hemlösa under lång tid, och medverkat i en fotobok om dem, ”Utanför” tillsammans med Mattias Nilsson. Har haft en fotoutställning "kollektivliv" både i Stockholm" (2016) och Åbo (2017), ett femårsprojekt som handlar om vardag och fest i två kollektiv i Åbo. Håller också på med ett filmprojekt om södra Sveriges ekobyar, som hon filmat under en lång vandring till Skåne och tillbaka, tillsammans med Lars. _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ LARS LARSEN: Född 1984 i Finland, norrman, bor i Stockholm, poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera) kallas även ”Munken” (han är munk i en egenstiftad klosterorden, Den Heliga Naturens Orden), själv kallar han sig "Skogsmannen Snigelson” p.g.a. vissa starka band till naturen och djuren, grundlagda bl.a. genom många års hemlöshet som boende i tält, kåta och hydda i Flaten naturreservat och Nackareservatet. Debuterade som poet 2007 med "Över floden mig" på eget förlag, har också gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" på Titel förlag 2010. Har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med Titti, sin ex-flickvän. Lars är städare och byggmålare till yrket. Han lever som frivilligt hemlös och bor i skogen utanför Stockholm. Han avstår från copyright till allt han skrivit här på bloggen. Titti Spaltros texter och bilder är dock copyrightade. Annars är texterna här en del av "Public Domain". Man når Larsen i kommentarfältet på bloggen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela