Klimatpilgrimer

Vi vandrar för klimatet, och vårt huvudbudskap är att bara en avveckling av civilisationen och en återgång till en naturlig livsstil på landsbygden och i skogarna, kan rädda klimatet och miljön. Vårt pilgrimsmål är detta, ingen fysisk plats.

Burhönornas och kycklingarnas plågsamma liv i djurfabrikerna. Av Lars Larsen

Publicerad 2018-11-22 14:36:00 i Djuren, Djurrätt, Kritik av djurfabrikerna, Kritik av jordbruket, Lidandet, Tortyr,

"I de nya burar som införts i svensk äggproduktion lever värphönorna dåliga liv. Den yta som varje höna tilldelas är inte mycket större än ett A4-ark. Hönan kan knappt sträcka på vingarna. Bristen på motion och den höga produktionen gör att skelettet urkalkas. Det blir skört. Många hönor bryter ben eller vingar när de samlas in och packas i plastlådor för att skickas i slakt. 
 
Konsumtion av kyckling ökar. Dessvärre. Kycklingindustrin är nämligen eländig. Varje år föds sextio-sjuttio millioner kycklingar upp i Sverige. Kycklingarna har avlats för att växa extremt snabbt - de slaktas efter fem veckor - med följd att ben och leder inte hinner med. Svensk forskning har visat att många kycklingar har svårt att röra sig och att de förmodligen lider av kronisk smärta."
 
(Utdrag ur boken "I vänliga rebellers sällskap. Kristet ickevåld som konfrontation och ömhet", av Annika Spalde och Pelle Strindlund, Arcus 2004) Jag vet inte om det är bättre eller värre idag, men jag har inte hört att det skulle vara bättre överlag med sånt här, av djurrättsorganisationerna. 
 
Djur är lika mycket värda som människor, och förtjänar lika bra liv som oss, förtjänar lika mycket att sparas för lidande. Tänk om det fanns skumma hemliga organisationer i Sverige som hade väldiga människofabriker där människor avlas till att bli så bra och mycket köttfärs som möjligt, och att dessa människor avlas för att växa extremt snabbt - de slaktas efter fem veckor - med följd att ben och leder inte hinner med. Och att de därför har svårt att röra sig och att de förmodligen lider av kronisk smärta. Som spädbarn. 
 
Avla varelser till lidande, ofattbart. För profiten. Grov misshandel av spädbarn (djurs motsvarighet till våra spädbarn) för profiten. 
 
Skulle detta upptäckas, skulle vi ha en Nürnbergrättegång mot dessa nynazister, och antagligen skulle ledarna för denna organisation få livstids fängelsestraff, och alla inblandade medskyldiga skulle få fängelstraff.  
 
Men tror du ledarna för djurfabrikerna får livstids fängelsestraff? De spenderar inte ens en natt i finkan för dessa förbrytelser ("brott mot djurriket", motsvarighet till "brott mot mänskligheten"). Inte ens böter. Inte ens lagar stiftas mot dem, för att förhindra att sådant här sker. 
 
Det är helt enkelt lagligt. Ofattbart. Vi lever i ett fascistiskt land, helt enkelt.
 
Nynazism, någon?
 
Foto av Titti Spaltro

Om

Min profilbild

Titti Spaltro och Lars Larsen

TITTI SPALTRO: Född 1965, halvt italiensk och halvt svensk, fotograf, filmare och poet. Bor i Stockholm. Har gett ut en diktsamling tillsammans med Lars Larsen, sin ex-pojkvän, som heter ”Naturens återkomst”, på Fri Press förlag 2018. Har fotat hemlösa under lång tid, och medverkat i en fotobok om dem, ”Utanför” tillsammans med Mattias Nilsson. Har haft en fotoutställning "kollektivliv" både i Stockholm" (2016) och Åbo (2017), ett femårsprojekt som handlar om vardag och fest i två kollektiv i Åbo. Håller också på med ett filmprojekt om södra Sveriges ekobyar, som hon filmat under en lång vandring till Skåne och tillbaka, tillsammans med Lars. _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ _________________________________________ LARS LARSEN: Född 1984 i Finland, norrman, bor i Stockholm, poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera) kallas även ”Munken” (han är munk i en egenstiftad klosterorden, Den Heliga Naturens Orden), själv kallar han sig "Skogsmannen Snigelson” p.g.a. vissa starka band till naturen och djuren, grundlagda bl.a. genom många års hemlöshet som boende i tält, kåta och hydda i Flaten naturreservat och Nackareservatet. Debuterade som poet 2007 med "Över floden mig" på eget förlag, har också gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" på Titel förlag 2010. Har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med Titti, sin ex-flickvän. Lars är städare och byggmålare till yrket. Han lever som frivilligt hemlös och bor i skogen utanför Stockholm. Han avstår från copyright till allt han skrivit här på bloggen. Titti Spaltros texter och bilder är dock copyrightade. Annars är texterna här en del av "Public Domain". Man når Larsen i kommentarfältet på bloggen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela