Klimatpilgrimer

De vilda urfolkens geografi domineras helt av heliga platser.

 

Civilisationens geografi domineras helt av oheliga platser uppkomna till guden Mammons ära. 999 av 1000 platser är oheliga platser av detta slag (man kan undra om ett hem med TV:n i centrum är en helig plats). Platser av systematisk skändning av urfädernas tro.

 

De få heliga platser som är kvar i civilisationen skändas också av babylonisk andlighet, ytlig underhållning och show. Andlighet som skulle få urfäderna att gråta blod. Andlighet som närmast uppmuntrar till att stifta nya oheliga platser på löpande band, som skändar de heliga platserna ytterligare.

 

De vilda urfolken saknar oheliga platser.

 

För att återerövra detta måste vi försöka få skändningsindustrin att upphöra, vilket lär vara omöjligt innan civilisationen kollapsar just p.g.a. dess oheliga platser.

 

Vi måste återerövra känslan av platsens poesi, platsens historia, och stanna upp på de oheliga platserna, slå läger där med älvorna och trollen, istället för att rusa vidare - detta som är de oheliga platsernas signum; man bor aldrig på dem, bara rusar vidare, jagandes efter guden Mammons löften.

 

Platserna måste få sin historia tillbaka. Och det är orsaken till att biblioteken är de heligaste platserna i städerna. Där växer andlig mossa; historia, medvetandegjord och vördad historia, signumet för de heliga platserna.

 

I biblioteken hittar du det du inte hittar i köpcentren; små pärlor av andlig näring i den stora textindustrins öknar. Du får leta efter dem, men de finns där, alltid. Som nålar i höstackar. Små öar av sanning och sann skönhet. I köpcentren finns det inga nålar. Där är varje millimeter av ytan ockuperad av skändningsindustrin. Och inget dokumenteras på dessa platser. Ingen andlig mossa växer, ingen medvetandegjord historia, allra minst en vördad sådan.