Klimatpilgrimer

Följande dikt läste jag på Romantiska Förbundets poesiträff senaste gång vi träffades, 26.10 (vi träffas varannan vecka, ojämna veckor, kl. 14 på Hornstulls bibliotek, och läser poesi för varann och fikar efteråt, alla får läsa):

 

 

 

Allt som har skrivits på svenska språket

har skapat en Swedenborgsk andevärld

som lever sitt eget liv, utanför bråket

av dagspolitik och världslig flärd.

 

Här gäller blott underhavsliga lagar

av simmande, bubbellik natur

där spöklika fiskar på havsbottnen jagar

och människan lever som djur.

 

Här gäller ej simpla klassifikationer

i lögn och sanning, i ont och gott.

Förlåtelsens väldiga evighetstoner

väller och smälter i azurblått.

 

När dagspolitiken med stenansikt talar

och psykiatrins moralism blir för tung

går du ner i undervattnets salar

till leken i havsströmmars gung.

 

När läkare kommer och granskar psyket

och iskallt bläddrar i psykvårdslag

då finns blott en utväg: det blixtsnabba dyket

till spökfiskars lyktor som tröstar en svag.

 

En gång var vår jord betäckt av vatten

och isfloder sjunger dess ödes dån.

Din själ rinner ständigt ut i natten

till moderhavet den kom ifrån.

 

(skriven i december 2010)